Feb 212012
 

Den höstsådden var nog ingenting att hoppas på. Det kommer aldrig att ta sig. Lika gärna att planera något annat för den åkern.

Nu kommer det för glest! Det är för surt! Det blir för mycket ogräs. Ska vi inte plöja ner det nu med en gång?

Nu växer det för fort, det blir för högt! Axen är för korta, kornen för små, stråna för grova. Det kommer att lägga sig! Det kommer inte gå att skörda! Trösken kommer att gå sönder, vi får väl inget betalt för det här, diseln är för dyr, det går inte runt. Det här kommer aldrig att gå.

Efter skörden kunde vi konstatera att åkern gav fler säckar än någonsin tidigare. Vad kan man dra för slutsatts? Vi kommer aldrig få en bra skörd ur den marken igen.

En ständig oro, en livsåskådning där allting riskerar att misslyckas, där alla möjliga katastrofer målas upp är en oerhörd kamp men kanske också ett recept på framgång.

För alla onda aningar bekämpades med hårt arbete. Grova, valkiga händer som slet med djur och redskap, ved och jord. Evigt slit med eviga diken, tidiga mornar för tidiga djur, slit i hamnen när jobbet var kvar därhemma. Sakta förändras landskapet, större åkrar, pallar med ved, fälld och odlad skog, tryggade inkomster, trygg familj. Men ändå oro.

Det finns några jag tycker synd om sa pappa, det är människor som vantrivs med sitt jobb! Jag tror aldrig att han vantrivdes med sitt jobb, eller ens såg att han hade ett jobb.

Å andra sidan var pappa sällan ledig. Söndagarna, om det inte var skörd, var lugnare stunder. Då tog vi bilen och åkte ut och tittade på andra gårdar. Såg om någon sått snett. Eller tänk, när en gård fick det värsta betyget, Naj, vilket rumraj! På stenstu står ju allt i räta linjer, om något står alls. Mycket glädje minns jag, många skratt. Vilda diskussioner med bror Harry, stora julfester, kycklingdans hos Daléns. En av många saker jag bär med mig från Mamma och Pappa, är gästfrihet.

Dåbiskt sa mamma. Nu är det något dåbiskt pågång. Pappa och bror ute på något projekt, oklart syfte, ju konstigare det var desto bättre.

Helst skulle alla vara med, ut med hela familjen. Och man skulle inte bara göra det, man skulle se glad ut också. Nu blir det andra bullar av! Nu är det slut på sötebrödssdagarna! Skrek han i farstu, när jag satt framför TV:n mitt på dan!

Men de andra bullarna var inte så farliga. Mest tror jag att jag stod och väntade. På att pappa skulle prata klart med Mats, Svenne, Sture, med Lasse eller Claes. Jag vet inte vad han var tvungen att diskutera, men jag fick en känsla av att något oerhört viktigt måste förmedlas till hela bygden.

Tyst! Det är vädret! Dånade det i hela huset. Hur många prognoser kan man hinna med på en dag? Och om någon missades fick mamma i uppdrag att lyssna av. Med åren blev hon expert på att svänga ihop en gotländsk prognos utifrån de sista meningarna om västra götalands kustland.

Nu grubblar han igen! På sjukhuset sa sköterskorna att pappa ibland fick en rynka mellan ögonbrynen. Han såg oroad ut. Grubblandes.

Valkiga, grova händer blev tillslut tunna och kraftlösa. Rynkan försvann. Striden tog slut och vilan, lugnet infann sig.

Livet ska inte levas utan bekymmer, utan oro, i så fall har det varit för kort.

Och pappa se, allt gick ju väldigt, väldigt bra.

  10 Responses to “Det här kommer aldrig att gå”

  1. Så fint skrivet om din pappa. Om jag inte minns fel från din mammas blogg har det varit begravning i dag. Hoppas det blev en fin stund mitt i det svåra.

  2. Hej, Krister!
    Så kloka ord du skriver om livet, en dag som denna!
    Förstår att Ingrid inte orkar skriva i bloggen ännu men det kommer framöver, tro mig.

    En del människor drivs framåt av oro, andra blir sjuka och avlider i förtid. Ett arv fr. föräldrarna kanske Åke hade? Att alltid måla faan på väggen? Har man inga förväntningar blir man ju inte heller besviken om det går åt fanders.
    Olika falla ödets lotter och som barn påverkas man av allt man hör av de vuxna.
    Men som du skriver, det gick ju väldigt bra och det tror jag din far visste och var stolt över.

    Att få komma till ro efter ett långt och strävsamt liv måste kännas om en befrielse. Rynkan försvann…
    Livets gång för oss alla.

    Hoppas det blev ett ljust och lugnt farväl i dag för er alla.
    Kramen, Agneta

  3. Hej på er,
    Mycket bra skrivet.
    Mina tankar var med er idag även om jag själv var frånvarande.
    Hoppas ni hade en fin och värdig stund.

    Hälsa alla.

  4. Tack Krister!

  5. Glifbergs hade en betydande representation på plats, vilket kändes jätteskönt. Tack för dina ord Dana!

  6. Tack Agneta, det blev en vacker hemsk dag. Så som en sådan dag ska va i bästa fall.

  7. Vad fint du skrivit om din pappa. Jag träffade honom bara en enda gång IRL men tycker att jag lärt känna honom “på riktigt” nu. Det måste vara fint att ha en sån fin familj omkring sig för Ingrid nu när Åke inte finns vid hennes sida längre.

  8. Jag kände inte din pappa, men just den där livsåskådningen du beskriver den hade passat så bra på min farfar. En strävsam generation som såg arbete som något självklart, och alla dessa väderprognoser :)

    Det är ett mycket vackert och gripande tal, hoppas dagen blev lika ljus och fin trots allt det svåra.

  9. Det var väldigt fint skildrat. Jag känner inte din familj men jag följer din mors (?) blogg. Men detta var så vackert skrivet och jag log för jag känner igen mig lite från min pappa. Fast då var det sjörapporten och man fick inte existera på lördagmorgnarna för då var det Ring så spelar vi och melodikrysset. Å denna förbannade magenta som alltid skulle justeras när vi fick färg-TV… :-)

  10. Krister!
    Jag känner bara din mamma genom bloggen, där hon ju berättar om stort och smått i sitt liv och sin familj.

    Jag hittade hit genom hennes blogg och jag är djupt imponerad av det fina tal du höll på din pappas begravning. Det rymmme så mycket värme och ömhet – och en glimt i ögat.

    Önskar dig allt gott!
    Varma hälsningar,
    Lambergsfrua

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

Räkna ut för publicering: * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.